Känner ni också att livet bara swischar förbi ibland?
Att ni inte riktigt kan ta på allt som händer?

Förrvirrad idag. Vet inte vart jag har folk och vet inte vem jag har och jag har inte så mycker koll på livet. Människor kommer och går ur mitt liv som om jag var någon jäkla tunnel. En dag är man inne och nästa dag är man ute ur personens liv. Jag hade vänner innan som jag trodde ville vara med mig för den jag var, men när jag blev den jag verkligen var (umgicks med dem jag ville, sa ifrån mera och ändrade stil) insåg jag att dom ville bara vara med mig när jag var den jag var innan fast personligheten var samma. Ytlig vänskap, föralltid håller aldrig!!. Men på nogot sätt kännde jag mig fri när jag gjorde ett break up från dem. Nu kan jag och tänker köra mitt eget race all the way. Vara sådära galen utan att behöva frågas ut om varför varje gång. Woho!.

Sånahär tanker kommer upp då och då, speciellt när man har tid att tänka efter som när man e sjuk och inte har så mycket för sig att hålla tankarna på. Jag gillar inte att tänka efter. Brukar mer gå på impulsivitet och känsla och göra det som känns rätt för stunden och ta konsekvenserna imorgon. Det blir mer spänning i livet om man gör så. Men dom här senaste dagarna jag har varit hemma verkar ha varit en del av ’imorgon’. Jag är inte okej idag.

All this behind the blue eyes